Just denna hade hon markerad som den absolut viktigaste. Texten säger allt det där som vi aldrig fick veta. Det som hon istället bar inom sig varje dag.

Caroline var ett stort fan av Broder Daniel. Vid sidan av Mad World (ovan), blev detta inledningsmusiken på hennes begravning.

Carolines lägsta nivå var sällan något annat än att vara bäst på det som hon tog sig för. Hon ställde orimliga krav på sig själv som till slut blev för stora.

Känslan av att vara fast på fel ställe och en oförmåga att kunna påverka vart man är på väg, men mitt i allt en hälsning: I’ll come back to you some day.

Om våra ytliga ideal och oförmåga att lyssna. Kent var ett av Carolines favoritband. Jag såg dem tillsammans med henne i Lisebergshallen i samband med ”Röd” turnén.