Suicid är den medicinska termen för självmord. Suicidprevention är samlingsordet för de olika metoder som vi känner till för att förhindra att det sker. Sveriges riksdag fattade 2008 ett beslut om att anta en nollvision gällande självmord i Sverige, liknande den vi har för vårt trafiksäkerhetsarbete. På trafiksäkerhetsforskning satsar Regeringen årligen cirka 150 miljoner kronor. Samtidigt lägger man endast 3 miljoner om året på forskningsstöd för suicidprevention. Ja ni läste rätt, 3 miljoner. Ändå dog 1 600 personer genom att begå självmord i Sverige 2013. Det är sex gånger fler människor än vad som dog i trafiken samma år. Hur kan våra folkvalda mena allvar med en nollvision gällande suicid när ekvationen ser ut såhär? En annan intressant kalkyl är den räddningsverket tog fram redan 2001, för att uppskatta samhällskostnaden för självmord och självmordsförsök. Resultatet av den beräkningen visar att ett självmord kostar samhället ca 1 790 000 kronor och ett självmordsförsök ca 475 000. Dessutom är det en glädjekalkyl, då man bara har beräknat kostnader för själva insatsen samt merkostaden av att arbetsföra anhöriga blir sjukskrivna och behöver medicin och läkarvård p.g.a. av den chockartade sorgen. En annan betydande faktor som inte ingår är den som man kallar för det humana kapitalet. Det vill säga inkomstbortfallet från en människa som dör för tidigt. Skulle man ta hänsyn till det är det teoretiskt försvarbart att satsa mångmiljonbelopp bara för att förhindra ett enda självmord. Vad beror det då på att det ser ut såhär? Den absolut största anledningen, anser jag, är det tabu och den skam som fortfarande råder kring ämnet. Så länge vi låter det vara höljt i ett dunkel kommer vi heller inte kunna ändra eller åstadkomma någonting. Vi måste visa upp omfattningen av det här problemet så pass tydligt att alla, även de som inte är drabbade blir berörda och kan se och förstå hur det ligger till.

Jag har på den här hemsidan valt att förmedla något mer än bara statistik i ämnet, då jag tror det är viktigt att berätta historien bakom, och för att kunna beröra folk på djupet. Det är först då man kan förstå vidden av vad det egentligen handlar om. Låt oss låtsas, och säga att det statistiskt inte var 1 600 personer som dog av självmord just det året Caroline försvann, utan istället 1 599. Tänk om min dotter hade fått den hjälp hon så väl behövde. En liten försumbar skillnad i statistiken kan tyckas, men för mig hade det gjort hela skillnaden.

Det krävs en folklig opinion för att ändra på den här utvecklingen. Budskapet måste fram, resurserna måste omfördelas och förändringar måste göras. Många organisationer i Sverige bedriver idag ett aktivt arbete med att försöka förhindra att självmord sker samt att få gehör för att utvecklingen går åt rätt håll. Nedan finner du länkar till några av dem.

BRIS                                                 www.bris.se

Friends                                           www.friends.se

Mind                                               www.mind.se

SPES                                                www.spes.se

Suicidprevention i väst        www.suicidprev.com

Suicide Zero                                 www.suicidezero.se

Hjärnfonden                                www.hjarnfonden.se 

Ullakarin Nyberg är psykiater och forskar om suicid och suicidprevention vid Centrum för Psykiatriforskning vid Karolinska Institutet. Hon har satt ord på vad man som anhörig och medmänniska kan göra för att faktiskt rädda liv. I 5 kortfilmer beskriver hon viktiga saker att ha med sig och tänka på i olika situationer, om man misstänker att någon i sin omgivning mår psykiskt dåligt. Avslutningsvis ger hon också några ord till våra beslutsfattare som är värda att ta till sig.