Syfte och innehåll
Pappa till en Ängel är skapad med syftet att belysa ett av våra största samhällsproblem. Det faktum att en människa i Sverige tar livet av sig var sjätte timma. 2013 var det totalt 1 600 personer som valde denna sista utväg. Försök ta in den siffran. Ett tusen sex hundra personer, som dog, helt i onödan. När Estonia förliste i östersjön 1994 omkom totalt 852 personer varav 501 var svenskar. Tsunamin i Sydostasien 2004 skördade 543 svenskars liv. Dessa katastrofer får fortfarande stor mediauppmärksamhet i samband med årsdagar o.s.v. Listan på katastrofer kan naturligtvis göras ännu längre, men att 1 600 personer försvann genom att ta sina liv 2013 är det ingen som talar särskilt högt om, fast det är en minst sagt lika stor katastrof. Det är hög tid att vi börjar ändra attityden till självmord och lyfter upp frågan på bordet.
Min förhoppning med denna sida är att den ska syfta till just det, men den är också en plattform där jag delar med mig av mina egna erfarenheter. Den 24 februari 2014 blev min egen dotter Caroline en del av statistiken över självmord i Sverige. Hon hängde sig i ett träd i skogen bakom vårt hus i Björlanda i utkanten av Göteborg, endast 17 år gammal. Utan tvekan är det den svartaste av svarta dagar i mitt liv. Den panikartade sorgen som sköljde över mig ledde mig ner i en depression så djup att jag några månader senare försökte ta mitt eget liv. Jag blev då inlagd på en psykiatrisk klinik under en tid och fick där också bekräftat mina yttersta farhågor om hur illa det står till i vårdsverige.
Innan tragedin var ett faktum hade jag som de flesta andra en mycket begränsad kunskap i det här ämnet. När jag sedan drabbades själv blev skrivandet en viktig del i sorgearbetet. Det kändes viktigt att försöka sammanfatta vad som egentligen hände och försöka förstå orsakerna till det. Mitt intresse har sedermera vidgats till att se på vad man kan göra preventivt för att minska antalet självmord i Sverige och bilda opinion för att tabun kring ämnet försvinner. Det är först när vi talar öppet om problemet som vi verkligen kan göra något åt det, så hur länge ska vi sitta med armarna i kors och bara acceptera dessa fakta?
Har du självmordstankar? Eller känner du någon i din närhet som har det? Det finns hjälp!
Nationella Hjälplinjen 020-22 00 60 alla dagar kl. 13-22
Jourhavande Medmänniska 08-702 16 80 alla dagar kl. 21-06
BRIS Barnens hjälptelefon 116 111 Må- Fr kl. 15-21, helger kl. 15-18
BRIS Vuxentelefon 077-150 50 50 Må- Fr kl. 10-13
SPES telefonjour 08-34 58 73 alla dagar kl. 19-22
Barbro Eriksson
Du har gjort ett fantastiskt jobb med den här sidan. Är så glad och tacksam för att jag fann den. Beklagar djupt din sorg, men du hjälper många av oss genom att dela med dig. Tack!
Wivi
Kerstin Åjlander Engström
Jag förstår inte riktigt hur du menar.
Min åsikt är att man gör ett val, det finns de som går och planerar i år att när rätt tillfälle ges så....jag vet vad j a g talar om!
Ingens åsikt är väl precis som andra anser.
Petri
Har läst allt som går att läsa i din blogg och din dotters poesi helt fantastiskt önskar att människor läser lika sinnade händelser och upplevelser innan det har gått för långt.
Kin
Wivi
Dom gör inte ett val, skulle dom göra ett val så skulle dom vara k ar.
Sjukdomen tar över kroppen. När ångest smärta oro panik tar över så är det ett sett för dom att få ro.
Wivi Schönström
Beklagar djupt att din dotter valde att lämna livet.
Att ens barn går före p g a något man önskat att man själv kunna göra något åt innan handlingen utfördes det är något som är så svårt att leva med. Människor omkring brukar ibland plumpt säga att "ja m
Kerstin Åjlander Engström
Wii>> INFEN VÄLJER att suicidera!!! Det betraktas som ert psykologiskt olycksfall!